En bekant, själv därifrån, sade en gång om Göteborgs klimat att det sällan snöade, men ofta “regnade slask“. Idag tycks Ekerö, där jag nu befinner mig, göra allt för att härma den västsvenska sillmetropolen. Himlen är grå och stora sjok halvsmält snö drösar ner från himlen, som om änglarna skakade ur en smutsig havsbotten över oss, och halvt upplösta maneter föll ner i drivor och slabbade till våra fönster.

I morse var det dock, om inte soligt så i alla fall så pass hyfsat väder, att jag och min käre fader kunde ta en promenad till det lilla katolska kapellet Marielund härute på Ekerö (se bild), i vilket jag för övrigt en gång som liten parvel döptes. Min mor kom efter i bil. (Inte till dopet naturligtvis, utan till dagens mässa.) Högläsning ur baron Axel Klinckowströms mycket underhållande memoarer, läckra måltider, tittande på gamla avsnitt av Jeves and Wooster, samt storhandling på Lidl har annars fått förgylla helgen.

Baron Klinckowström doktorerade i Würzburg i slutet av 1800-talet och beskriver bl.a. kårlivet nere i Tyskland, och med några få undantag stämmer detaljerna förträffligt väl överens med min tid i det tyska kårlivet 100 år senare. T.o.m. sångböckerna med sina metallnitar (för att komma upp en bit från bordsskivan, så de inte blir förstörda när någon spiller ut en sejdel, vilket sker regelbundet) var likadana då som nu. Enda skillnaden var att majoriteten av alla manliga, tyska studenter då var medlemmar i någon studentförening, men det idag bara är några procent. Det var förresten Axel Klinckowströms mor, Marie, som donerade nämnda Marielund till Katolska Kyrkan i Sverige, och baronen växte upp på det närliggande Stafsund gods.