För ett par månader sedan skrev Magnus Orest och Anders Gardebring en debattartikel om Slussenomläggningen som jag kommenterade i min blogg. (Min kommentar var även något av en fortsättning på det inlägg jag skrivit om Slussen dessförinnan.) Nu har de båda herrarna roligt nog hittat mitt inlägg om deras artikel och tyckt det varit värt att bemöta såväl i en kommentar här (se till höger) som i Magnus Orest egen blogg, varför jag i min tur önskar bemöta deras bemötande. (Dessutom har en annan ohängd medlem av YIMB-nätverket, en viss herr P-O skrivit en kommentar - men den undviker jag att bemöta eftersom vederbörande råkar vara min chef på Centrum för Näringslivshistoria.)

1. Att jag inte länkade artikeln var för att jag var en relativt nybliven bloggare som inte hade en tanke på att Svenskans debattartiklar också kunde vara tillgängliga på nätet. Att jag dessutom, som gammal stofil, tog för givet att de flesta läst Orest och Gardebrings debattartikel eftersom den varit införd i en av de båda morgontidningarna var, må medges, “Horribelt dumt!”.

2. Orest skriver i sin blogg att jag av någon anledning fått för mig att de ville bygga ett provisorium för att sedan utreda Ny syn på Slussen, men att jag där missförstått dem fullständigt. Ja det har jag verkligen gjort. Hela den upprördhet som fanns i mitt inlägg berodde på att jag ansåg att de båda herrarna försökte lura folk att det alltid gick att ändra sedan, när man väl byggt, fast man då uppenbart byggt fast sig i en lösning för ett knappt sekel framåt. - Men å andra sidan kan jag inte förstå hur de tänkt sig att man skulle kunna tolka deras text annorlunda. Jag citetar:

Vi har inte längre tid att utreda alternativa förslag som “Ny syn på Slussen” (26/1), vilka bland annat går ut på att tunnelbanan och biltrafiken grävs ner i tunnlar, med oacceptabla störningar i kollektivtrafiken som följd. Varför inte ge sådana idéer en plats i framtida projekt, när Citybanan är klar och situationen vid Slussen inte längre är akut?

3. Att vi inte längre hade tid att utreda och fundera utan att det var nödvändigt att snarast fatta ett beslut, utan att ta hänsyn till nya förslag, motiverades med att Slussen annars skulle “dö sotdöden”. Jag tolkade detta som att det skulle vara tragiskt att behöva se Slussen se risig ut några år till. (Något jag parantetiskt snarare tycker kunde ha haft en didaktisk poäng eftersom det skulle visa på hur snabbt moderistisk arkitektur förfaller.) Nu förstår jag att de snarare menade att det vore tragiskt om Slussen slutar med en dödsolycka - och där ger jag dem onekligen en poäng. Men mitt svar är: Riv gärna Slussen, men vänta med att bygga futuristiska kulturpalats i glas, som skymmer hela det underbara Mariaberget med sina gamla rappade kåkar i naturfärger, som lyser som förtrollade ädelmetaller i solnedgången.

4. På sin blogg skriver vidare Orest att Slussen inte är till för sådana som jag utan för “de breda massorna”. “Vanliga människors behov är annorlunda än hos de som har tid och pengar att ägna dagarna åt att spatsera i Gamla stan [...]“  Oj! Här kommer vi nog till kärnan till att vi inte förstår varandra … Personligen tror jag inte på några indelningar mellan breda massor och någon apart liten borgerlighet som flyter ovanpå. Skönhet är något som alla förstår sig på och konst (särskilt i form av den mest tillgängliga av alla konstarter, arkitekturen) är något som är nödvändigt för de flesta skall leva ett gott liv. Skulle man göra en undersökning är jag övertygad om att det tvärtom är en klar majoritet av de som besökar Slussen och Gamla Stan som älskar den skönhet som rappade, murade väggar utstrålar (från medeltid till sekelskifte 1900) medan det däremot är en försvinnande liten grupp av specialtyckare som uppskattar glaspalats av det slag som samtliga de på Stadsmuseum utställda Slussenförslagen innehåller.

5. Avslutningsvis säger Orest i sin blogg såväl att det inte går att som jag önskar bygga en lösning för hundratals år, eftersom gamla Slussen bara höll i 30 år, som att jag är egoistisk som bara tänker på vad jag själv och “äldre släktingar” föredrar och inte våra barn och barnbarn. För det första strider ju dessa båda argument mot varandra.

För det andra så anser jag att stor form står över tidens växlingar och dess hektiska jagande efter nyckfulla trender. Vi skall inte bygga något som är absolut i tiden som förra Slussenlösningen. Vi behöver över huvud taget inte bygga massa nya byggnader precis intill Gamla Stan. Det som behövs är att, som min kollega Anders uttryckte det idag, att “På ett naturligt sätt smälta samman Gamla Stan och Mariaberget”. “Med kullerstenar”, fortsatte han, “återskapande av gamla trekantskvateret … och varför inte ett återuppförande av gamla Pelikan, med sina punschverandor.” (OK, punschverandorna la jag till själv, det medges.)

Sedan ger jag Gardebring, Orest och YIMBI rätt i det mesta de säger i övrigt. Staden måste få växa, det går inte att protestera mot att folk bygger just där man själv bor av egoistiska skäl. Jag protesterar inte om det byggs skyskrapor på Kungsholmen där jag bor eller i Bromma där jag arbetar. Vad jag vill rädda är kulturvärden, det viktigaste som finns för mänskligheten. Gamla Stan och dess utsikt, Strandvägen, Mariaberget, vi har några få fantastiska pärlor, dit resande från när och fjärran vallfärdar för att få njuta av skönheten. Låt de vara kvar, och bebygg istället det yttre av malmarna och närförorterna. Tack vare att människor i många århundraden ständigt byggde nya ringar av staden utanför det gamla istället för att riva har vi den underbara stad vi ändå har trots 1960-talets härjningar.