När vi var i Uppsala och filmade så berättade jag i en timme om studenthistoria och studenttraditioner. Problemet är att om man talar för mycket om ett ämne så går det inte att klippa ner till en lagom liten sammanfattning som fungerar att klippa in i ett kort program. Så … det blev nästan inget om studenter i programmet från Uppsala förra veckan.
Istället bjuder vi på det som extramaterial. Sammanlagt fyra klipp om studenthistoria kommer att visas. Här är nummer ett: Studentnationer.
Kommentarer (2)
I Bologna fanns det 17 nationer (Natio), varav 14 var icke-italienska (universitas ultramontanorum) och 3 italienska (universitas citramontanorum). Båda universitas hade var sin rektor och nationerna avlönade lärarna, förde matriklar över studenterna och ägde lokaler. I Paris fanns det bara 4 nationer som var fastställda i universitetsstadgarna. Det fanns inga regelrätta unversitetsbyggnader, utan utbildningen skedde i nationernas lokaler, kollegierna - dvs. s.k. college.
Mycket intressant. Verklighetens “Glunten” blev dock aldrig biskop, men doktorerade gjorde han. Gunnar Wennerbergs (”Magisterns”) goda vän från uppsalatiden (och förebilden till Glunten) Otto Beronius, som fick sitt smeknamn för sin utmärkta förmåga att framföra uppländska bondvisor blev kamrer i Städernas Allmänna Brandstodsbolag och gift med Emma Gunilla Nordblad, dotter till stadsmäklaren Johan Nordblad och änka efter överjägmästaren Karl Oskar Bildt. Efter att ha drabbats av sjukdom erhöll Glunten avsked och flyttade 1879 till Strängnäs där han bodde resten av sitt liv.
I Strängnäs utövade han sin hobby, segling, som han var mycket skicklig på, trots sina ledbrutna händer. Emellanåt kom Gunnar “Magistern” Wennerberg och hälsade på och vid sådana tillfällen besökte de också biskopsgården. Där sjöng de till bords med armarna studentikost om varandras axlar “Här är gudagott att vara” och andra gluntmelodier. Bassångaren Otto “Glunten” Beronius var en fetlagd, bred och satt man, åtminstone på äldre dagar. Glunten Beronius dog år 1895 vid 75 års ålder. Hans hus finns kvar än idag i hörnet av Roggegatan och Norra Strandvägen i Strängnäs. Glunten ligger begravd på Strängnäs gamla gravgård.
Källa: Froom, Hasse, “Koppar-Pelles och andra Strängnäsgårdar” 1993.