Sverige slår mynt av Finland

Läser i dagens tidning att en specialversion av enkronan kommer att slås till minne av Sveriges förlust av Finland 1809. Det är en unik händelse i Sverige som kommer ha ett enormt genomslag. En sådan “annons” på vårt vanligaste mynt tränger sig verkligen på var enda invånare.

Och det är en sak väl värd att uppmärksamma. För faktumet att Sverige och Finland var ett gemensamt land under åtskilliga århundraden och att det först är i modern tid, 1800-talets början, som länderna gick skilda vägar är något som folk är allt för omedvetna om. Ingen händelse har i svensk historia varit så uppslitande som förlusten av Finland. Och inget annat land delar vi så mycket med som Finland. Att vi inte vårdar våra finska kontakter mer är skandal, och beror antagligen på att vi ännu inte tagit oss ut det trauma förlusten och än mer Finlands snabba uppblomstring under Tsarryssland innebar.

På andra sidan Östersjön finns än idag en minoritet med svenskspråkiga finländare och det är absurt att vi inte har mer utbyte med dem? Själv anser jag att varje skolklass utan undantag borde ha ett utbyte med en svenskspråkig finsk skola där de hälsar på och bor i varandras familjer och deltar i undervisningen en vecka. Om det finns tid, gärna med en finskspråkig också. Finsk kultur och politik borde ingå som en naturlig del av undervisningen. Och varje svensk med självaktning som ännu inte besökt vårt östra grannland borde ställa in Thailandssemestern och istället tillbringa sommaren i de tusen sjöarnas land. Finlands sak är vår!

Kommentarer (2)

  1. Lotta skrev:

    Käre Edward, jag är mycket glad över detta ditt inlägg. Som finlandssvensk såväl på mödernet som fädernet kan jag givetvis inte annat än att hålla med.

    fredag 16 januari 2009 11:39 #
  2. Ingridh skrev:

    Först ett stort grattis till en härlig premiär.
    Jag vill också ge ett litet tips om att även Posten kommer att uppmärksamma att det är 200 år sedan Finland och Sverige skiljdes åt. Den 26 mars kommer två frimärken (12-kronors) det ena med en text vald av Mark Levengood ur Stridbergs dikt “Sångare” och det andra med en text av historikern och ambassadören Krister Wahlbäck.

    måndag 19 januari 2009 8:01 #